Visste ni att en 1 av 4 köper en julklapp de inte har råd med och 1 av 6 skuldsätter sig kring jul.
Jag får ont i magen.
Jag vägrar att låta julen bli en jämförelse av vem som har flest paket under granen eller vilket paket som är dyrast. Målet är att Sigge ska minnas december och tiden kring jul med glädje över allt mysigt vi gjorde tillsammans, bakade, pysslade och var tillsammans. Inte för alla julklappar han fick. Någonstans inom mig är jag bara så jävla rädd att misslyckas. Rädd för att jag bit för bit ska dras med i hetsen på den perfekta julen. I jakten på att bli den perfekta mamman med pyssligast dukning. Det kommer aldrig hända hos oss. Jag kommer aldrig att bli den mamman. Ändå skaver känslan lite inombords. Känslan av otillräcklighet.
Samtidigt förstår jag att folk köper för dyra julklappar, de vill ju så väl och vill se barnen glada och samtidigt döva det dåliga samvetet de har. För alla föräldrar har dåligt samvete. Alla. Det är precis som när barnen föds så kryper det dåliga samvetet in under huden och stannar där. För er som är precis som mig, aldrig nöjd med sin egen insats, så är den där skaviga känslan ibland outhärdlig.
Jag har köpt ett omslagspapper med skrikiga färger och plottrigt mönster. Tror innerst inne att Sigge tycker det här paketet är roligare att få än ett paket som är "stilrent" och estetiskt snyggt. Har jag fel? Uppskattar barnen det stilrena, avskalade och enkla, precis som oss? Jag valde att göra såhär, det var ju smidigt om inte annat..
0 kommentar(er)
