Alexandra Nyberg

De senaste dagarna

Godkväll, jag står ute på balkongen just nu, ser ut över Vättern och njuter av tystnaden, då och då hör jag någon häst frusta från sommarbetet runt omkring oss. Idylliskt! 


I måndags var vädret riktigt trist med regn hela dagen så jag och Sigge var inne, prick hela dagen. De resulterade i att jag var tvungen att maxa dage igår och vara ute hela dagen. Började med en morgonpromenad ner till stan, där träffade jag Frida på Bryggan och vi tog en cappuccino i solen medan Sigge sov i vagnen. 

Sedan tog vi bussen hem för att spara lite tid, åt lunch och gav oss sedan ut på en ny promenad med Linda och Charlie samt Lina och Tage. Var så längesen vi sågs så vi promenerade runt i två timmar och pratade om allt möjligt. Var lagom trött i benen efter det, men skönt! 


När Andreas kom hem på kvällen igår åkte jag till stallet. Det blev en sen kvällstur i skogen med Mia och Sofia, skritt såklart. Jag älskar sommaren när man kan rida så sent. Klev innanför dörren här hemma 22.30 igår kväll. En riktig revansch från dagen innan! 

Idag startade jag dagen på ungefär samma sätt fast jag träffade istället Anett på Lilla Malmborgs för fika, var längesen sist så det var jättekul att prata om allt som hänt. 

Sedan traskade jag och Sigge hemåt och kom hem lagom till ovädret bröt ut. Det regnade något sjukt och emellanåt övergick det till hagel. Samtidigt mullrade åskan över oss och blixtarna lös upp efter varandra. Sigge var rädd och även Texas, ja för en gångs skull fick jag agera trygghet och lugn. 

Nu är det dags att sova, imorgon är Andreas ledig, mys! 

Att inte uppskatta det man har, varje dag
Innan Corolla blev skadad fick jag varje dag påminna mig om att känna tacksamhet för varje dag jag kom till hagen och såg att hon hade alla fyra benen i behåll och var pigg och glad. Jag var tacksam, det var jag. Ändå inser jag idag att jag nog inte var tillräckligt tacksam som förstod hur lyckligt lottad jag var..
 
Det gör ont i hjärtat när jag inser att sadeln som var på gränsen till för trång innan, nu är alldeles för vid och hur dålig kondition hon har. Det känns som hon tynar bort..
Jag längtar till söndag då vi äntligen ska få släppa henne på bete och hoppas hon kommer njuta av sina 8 veckor i stor, kuperad hage, det är hon verkligen värd och det minsta jag kan göra för henne.
 
När det aldrig blir riktigt mörkt
Nu kommer perioden då jag bara måste visa alla underbara himmelbilder, ni får bara stå ut..
De första är från igårkväll, klockan var ca 23.30 och den sista är från imorse, 04.50. Så fantastiskt vackert, slutar aldrig förvånas över hur vackert det kan vara.
 
 
Jag gick inte upp 04.50 utan Sigge vaknade och ville ha välling, gick upp och gjorde den och sedan ställde jag mig på balkongen och andades frisk luft och bara lyssnade på alla fåglarna. De kvittrar som bara den vid den här tiden på dygnet. Jag kan låta gammal, men vad gott man sover efter lite frisk luft och soluppgång, hehe.