Alexandra Nyberg

Tack för alla lärdomar 2017
I årets sista blogginlägg vill jag hylla och tacka världens bästa familj och alla fina vänner som har funnits vid min sida under året. Det har stundtals varit otroligt jobbigt och många tårar har runnit men efter att ha brytit ihop är det bara att gå vidare och det är vad vi gör nu! 

(null)

Jag går in i det nya året som en mer ödmjuk och lugn person som har mognat. Jag har landat mer i rollen som Sigges mamma och samtidigt lärt mig mer om mig själv. 
Nästa år blir spännande och säkert väldigt tufft stundtals men jag tar med mig lärdomarna från det här året och hoppas på att kunna hantera nya motgångar bättre. 

(null)

Sist men inte minst måste jag såklart hylla älskade Corolla som äntligen är på gång igen efter årets alla bakslag. Tack för att du har kämpat och anstränger dig för min skull varenda dag, jag är dig evigt tacksam älskade knashäst! 
(null)

Motivation och konditionsträning
För ett tag sedan fick jag frågan av en kompis ifall jag aldrig känner för att strunta i att åka till stallet, på det sättet man kan känna att man inte är sugen på att gå till gymmet. 
Jag har funderat lite på det där för jag vet ju hur lätt det är att se ut på mörkret med regnet piskande mot rutan och det blåser storm, då väljer man hellre att ligga kvar i soffan än att ta sig till gymmet. Trots att gymmet är inomhus. Sjukt egentligen. 
För att återgå till frågan, nej jag tappar aldrig motivationen. Jag kan känna att idag blir det blött och kallt i stallet men man har sedan tidig ålder lärt sig att ta på sig, lager på lager och underställ har jag från ca september - april. Antagligen är det för att "skita i det" aldrig kommer vara ett alternativ, det är bara att ge sig dit.
Häromdagen var första dagen jag kände mig trött och inte hade lust att rida, faktiskt. Kroppen var trött, jag hade både sovit och ätit dåligt men så fort jag sätter foten i stigbygeln så har jag glömt allt det där. Ok jag presterar inte lika bra som när jag känner mig i form, men då lägger jag också ambitionsnivån där efter. 
 
 
Igårkväll hade vi hela stora ridhuset för oss själva så vi tränade på galoppen. Ett riktigt konditionspass för oss båda. Nu är det dags att få upp flåset igen och jag var helt skakig i benen efteråt och Corolla gick sakta med sänkt huvud när vi skrittade av. Jag känner dock att jag behöver stärka upp mig själv mer även utanför ridningen (jag har ju vetat det länge, men igår blev det ännu tydligare) för att kunna hjälpa och påverka Corolla så mycket som möjligt. 
 
En hiss-selfie när jag kom hem igår. Hemma strax innan 21.30 och även igår var jag sist kvar på anläggningen. Det är inget konstigt, det är jag ofta och ibland (många gånger) lämnar jag ännu senare, kring 22. 
Om jag känner mig liten och ensam när jag går runt bland alla stora ridhus, stall och övriga byggnader som är helt nedsläckta? Ja det gör jag, men jag har vant mig och tillåter mig aldrig att känna efter.
 
Stökigaste på länge
Det har varit den stökigaste natten på länge här hemma. Sigge vaknade redan vid 23 när vi skulle gå och lägga oss. Sedan sov han till 02.45 och därefter vaknade han säkert var 20:e minut och vid 6 imorse gav jag upp. Andreas gav upp redan 03.30 och la sig i soffan istället. Shit vad trötta vi är idag. 
Min plan var att ändå hålla Sigge vaken till lunch så han fick kämpa lite men han har redan somnat 😒 nu är jag i valet och kvalet om jag ska somna jag med eller ta vara på egentiden. 
Jag tror det blir en kaffe till (3 koppen) och sedan ett avsnitt playmakers. 
(null)

(null)