Alexandra Nyberg

Dagen efter
Idag är det en seg dag. Dagen efter premiären på Spira. Vi hade en rolig kväll och drinkborden till trots drack jag med måtta och gick hem runt halv ett. 



Lite stressigt
Har just nu så mycket att göra inför semestern att jag inte förstår hur tiden ska räcka till. Avskyr att känna hur allt läggs på hög och sedan blir det panik att göra allting. 
Idag blir det inte mycket gjort heller, ska skynda mig för att möta upp Andreas och de andra på Brasseri Park för att äta lite innan vi sticker vidare till premiären av Måndag Jkpg på Spira. Det brukar alltid vara en succé så det känns lite vemodigt att varken Emma eller Erik är hemma den här gången, men så är det. 
Sommaren börjar när måndagarna på Spira börjar, right? ;)
 
 
Sista kvällen på Spira i augusti förra sommaren. Minns så tydligt hur vi gick hemåt den natten men samtidigt känns det som en evighet. Tänk vad mycket som hinner hända på ett år?
Gårdagens tävlingsdebut

Igår var det alltså dags för vår, min och Corollas, första tävling tillsammans. Det började med att den lilla damen inte ville gå på transporten och lastproblem känns ju som ett ”litet” problem i jämförelse med hur mycket vi har kämpat med Selim. Problemet med Corolla var bara att hon var så väldigt stimmig och var överallt och ingenstans på samma gång, tack och lov fick vi på henne sen. Detta medförde att vi var lite sena och jag fick ganska ont om tid att rida fram till första klassen. Vi tog oss igenom hela banan felfritt men det var lite som att ha kola under fötterna, vad jag fick driva för att ens räcka fram till hindren, var helt slut sen!

 

Hann i alla fall pusta lite (och Corolla fick betfor och müsli) innan vi red fram till andra klassen och då var hon betydligt mer fram för skänkeln, pigg och lite taggad. Nu var det dessutom riktigt kvavt och varmt ute så medan vi skrittade fram svettades Corolla (och jag!) vilket såklart tog lite på krafterna. Precis när vi skulle in på banan fick jag dessutom en suddig fläck för mitt vänstra öga, så typiskt mig, vilket vi senare förstod var för att jag inte ätit och druckit tillräckligt men jag valde ändå att gå in på banan och bryta om det skulle behövas. Vi tog oss runt felfritt även den här gången men när jag hade ett hinder kvar kände jag mig illamående av trötthet men vi fixade det och det känns så skönt! Duktiga Corolla.

 

Nu är tävlingsdebuten gjord och det känns skönt. Hon brydde sig inte direkt om något hinder, tittade till på något men hoppade galant över, hon är en riktig kämpe för vi båda var helt slut och det märks då vi inte alltid räcker fram på avstånden.

Därför ligger fokus just nu på att klättra, galoppera och mycket gymnastikhoppning för att öka styrkan och konditionen.

Lastproblemet tror jag löser sig med tiden faktiskt. Vi måste bara lära känna varandra bättre.

Stort tack till Ebba som var med igår, med lastningen och alla förberedelser.