Alexandra Nyberg

Premiärlöpet
Häromdagen klickade jag hem ett par nya löparskor och igår var det dags att inviga dem. Jag går ju fortfarande på rehab med mitt knä så det var blygsamma 1,5 km i ett lugnt tempo som gällde. Det är alltid lika nervöst dagen efter för att se om man gick ut för hårt eller om knäet höll och det verkar som det höll. Härligt! Målet är att bli helt bra och kunna springa milen igen i slutet av sommaren.
(null)

Motivation och konditionsträning
För ett tag sedan fick jag frågan av en kompis ifall jag aldrig känner för att strunta i att åka till stallet, på det sättet man kan känna att man inte är sugen på att gå till gymmet. 
Jag har funderat lite på det där för jag vet ju hur lätt det är att se ut på mörkret med regnet piskande mot rutan och det blåser storm, då väljer man hellre att ligga kvar i soffan än att ta sig till gymmet. Trots att gymmet är inomhus. Sjukt egentligen. 
För att återgå till frågan, nej jag tappar aldrig motivationen. Jag kan känna att idag blir det blött och kallt i stallet men man har sedan tidig ålder lärt sig att ta på sig, lager på lager och underställ har jag från ca september - april. Antagligen är det för att "skita i det" aldrig kommer vara ett alternativ, det är bara att ge sig dit.
Häromdagen var första dagen jag kände mig trött och inte hade lust att rida, faktiskt. Kroppen var trött, jag hade både sovit och ätit dåligt men så fort jag sätter foten i stigbygeln så har jag glömt allt det där. Ok jag presterar inte lika bra som när jag känner mig i form, men då lägger jag också ambitionsnivån där efter. 
 
 
Igårkväll hade vi hela stora ridhuset för oss själva så vi tränade på galoppen. Ett riktigt konditionspass för oss båda. Nu är det dags att få upp flåset igen och jag var helt skakig i benen efteråt och Corolla gick sakta med sänkt huvud när vi skrittade av. Jag känner dock att jag behöver stärka upp mig själv mer även utanför ridningen (jag har ju vetat det länge, men igår blev det ännu tydligare) för att kunna hjälpa och påverka Corolla så mycket som möjligt. 
 
En hiss-selfie när jag kom hem igår. Hemma strax innan 21.30 och även igår var jag sist kvar på anläggningen. Det är inget konstigt, det är jag ofta och ibland (många gånger) lämnar jag ännu senare, kring 22. 
Om jag känner mig liten och ensam när jag går runt bland alla stora ridhus, stall och övriga byggnader som är helt nedsläckta? Ja det gör jag, men jag har vant mig och tillåter mig aldrig att känna efter.
 
Fånga dagen

Sigge är tillbaka i gamla rutiner igen, att vakna ca 5.30. Känns tungt för stunden men nu börjar det ändå bli ljust ute tidigare vilket underlättar. Tycker det är lite mysigt att gå upp och leka, bara Sigge och jag, bra start på dagen. Kvalitetstid för de morgonpigga minst sagt


Bestämde mig för att ta vara på morgonen och springa en sväng före frukosten. Underbar start på dagen! Stör ni er på min hurtiga morgon? Jag kan lugna er med att jag inte sprang långt och ja, jag är också trött. 
Nu är torsdagen igång i alla fall!