Alexandra Nyberg

Att starta dagen i stallet
Bästa starten på dagen är att få träffa Corolla. Idag satt jag redo på hästryggen redan 6.40. Igår hade Clara och Corolla sin första dressyrträning på över ett år och vad fint hon gick! Till och med Ida var lite imponerad och tyckte att Corolla hade mognat! Min lilla knastjej! 
Idag var Corolla trött efter gårdagens träning så jag la fokus på att bara jogga bort träningsvärken och jobba ganska kravlöst. 

Målet med Corolla just nu är att hon ska bygga mer muskler över rygg och rumpa samt få upp konditionen igen. Så småningom får vi börja hoppa försiktigt men jag har ingen brådska med det alls. Det får ta lite tid och förhoppningsvis kan vi få komma ut och hoppa någon lägre klass senare i vår men det är en stor bonus bara. 
(null)

Galoppträning i leran
Trots att det vräkte ner snöblandat regn igår (mest åt regnhållet) bestämde jag mig för att jag och Corolla skulle ut i skogen. Jag blir stressad av att hon går för många pass i ridhuset varje vecka så då får jag ge mig ut även om vädret trotsar. 
Det var halt och geggigt ute, väldigt geggigt, så det blev att göra det bästa av situationen. Vi klättrade och red utanför stigarna och sedan galopperade vi intervaller i uppförsbackarna och på grusvägen. Corolla var superpigg och studsade hela rundan och verkade aldrig bli trött.. 

50 min i skogen gjorde mig genomblöt och lerig. Jag hade lera hela vägen på ryggen, mysigt.. 
(null)

(null)

Motivation och konditionsträning
För ett tag sedan fick jag frågan av en kompis ifall jag aldrig känner för att strunta i att åka till stallet, på det sättet man kan känna att man inte är sugen på att gå till gymmet. 
Jag har funderat lite på det där för jag vet ju hur lätt det är att se ut på mörkret med regnet piskande mot rutan och det blåser storm, då väljer man hellre att ligga kvar i soffan än att ta sig till gymmet. Trots att gymmet är inomhus. Sjukt egentligen. 
För att återgå till frågan, nej jag tappar aldrig motivationen. Jag kan känna att idag blir det blött och kallt i stallet men man har sedan tidig ålder lärt sig att ta på sig, lager på lager och underställ har jag från ca september - april. Antagligen är det för att "skita i det" aldrig kommer vara ett alternativ, det är bara att ge sig dit.
Häromdagen var första dagen jag kände mig trött och inte hade lust att rida, faktiskt. Kroppen var trött, jag hade både sovit och ätit dåligt men så fort jag sätter foten i stigbygeln så har jag glömt allt det där. Ok jag presterar inte lika bra som när jag känner mig i form, men då lägger jag också ambitionsnivån där efter. 
 
 
Igårkväll hade vi hela stora ridhuset för oss själva så vi tränade på galoppen. Ett riktigt konditionspass för oss båda. Nu är det dags att få upp flåset igen och jag var helt skakig i benen efteråt och Corolla gick sakta med sänkt huvud när vi skrittade av. Jag känner dock att jag behöver stärka upp mig själv mer även utanför ridningen (jag har ju vetat det länge, men igår blev det ännu tydligare) för att kunna hjälpa och påverka Corolla så mycket som möjligt. 
 
En hiss-selfie när jag kom hem igår. Hemma strax innan 21.30 och även igår var jag sist kvar på anläggningen. Det är inget konstigt, det är jag ofta och ibland (många gånger) lämnar jag ännu senare, kring 22. 
Om jag känner mig liten och ensam när jag går runt bland alla stora ridhus, stall och övriga byggnader som är helt nedsläckta? Ja det gör jag, men jag har vant mig och tillåter mig aldrig att känna efter.