- november 2017

I över ett år har vi tragglat med Corollas skador (mitt i allting får vi dessutom en blödning i hoven, vilket vi även fick i våras.. suck) och ja, vi tappar både motivation och suget. Nu är det två veckor kvar innan vi får börja galoppera och det känns som en stor milstolpe! Någon gång i januari kommer vi börja hoppa små hinder och jag börjar äntligen se ljuset i tunneln.

De sista dagarna har jag upplevt att Corolla varit uttråkad/ointresserad och tappat framåtbjudningen. Så tråkigt för hon är egentligen en pigg häst.

I måndags låg det bommar i ridhuset och jag styrde mot en ensam bom och vad händer? Corolla blir som en liten studsig b-ponny, slår med huvudet och slänger sig fram och flyger över bommen. Jag kan inte sluta skratta. Jag förstår att alla i ridhuset såg på oss med fasa, haha! Men helt ärligt, Corolla blev en annan häst, eller, hon blev sitt rätta jag. Frustade, bjöd framåt och aldrig förr har vi haft så kul med lite bommar på marken! Den lyckan som spred sig i kroppen på mig gjorde att även jag ville börja bocka och frusta, haha!

Alexandra Nyberg