Jag vet inte vem som är mest mörkrädd av mig och Selim men igår skulle vi ta en promenad i skogen, utmed elljusspåret. Redan i början talar Selim om för mig att det är mörkt och lite läskigt men vi knallar på. Jag små pratar hela tiden för jag inte vill höra några konstiga ljud och då och då stannar Selim upp och lyssnar på något, annars går han tätt, tätt bakom mig och vill liksom att jag ska gå först. Efter en stund stannar Selim och vill inte gå mer och då ger jag upp, skogen är mörk och jag är livrädd för vem vi kan möta där framme. Istället tog vi en promenad runt anläggningen och de upplysta vägarna där det rör sig folk!
Min lilla reflexhäst, han syns knappt!
0 kommentar(er)
