Välkommen 2017 och tack 2016.
Det är få saker jag uppskattar så mycket som att vakna upp på nyårsdagen utan att vara bakis, tack och lov. Det har jag Sigge att tacka för och tala om att dagen får en helt annan innebörd. Tidigare år har jag legat totaldäckad i soffan och inte orkat röra mig på hela dagen. Så ovärt.
Igår firade vi in det nya året hos Anna, Ola och Theo i deras nya fina (helt galet fina!) hus. Åt och drack gott, spelade spel, pratade och skrattade. En väldigt bra kväll och Sigge skötte sig utmärkt sitt första nyår!
Jag tog inga bilder dock, mer än på deras gigantiska julgran och på förrätten..
Idag hoppade jag upp tidigt för att släppa ut hästarna, bästa starten på dagen, helt klart!
Sedan har vi hunnit med en promenad i solen, bakat en paj, myst och haft det riktigt gott helt enkelt!
Nytt år och nya möjligheter, som alltid. Har inga direkta löften utan 2017 är året då vi ska få se Sigge utvecklas, börja sitta, krypa, gå och bli ännu mer en egen person. Vi är mer trygga som föräldrar nu och kan faktiskt inte förstå att vi har haft turen att få en sådan go unge! Jag hoppas att Corolla snart blir friskförklarad så vi kan komma igång och rida igen och annars handlar det här året mer om oss som familj, nya rutiner, ännu bättre matvanor, lägga fokus på rätt saker, mindre kött, mindre konsumtion, mer frisk luft och skratt med vänner.
2016, året då allt vändes upp och ner. När jag för några dagar sedan försökte minnas vad jag gjort under året kan jag inte minnas något som hände innan Sigge föddes, men det är ju fel, det hände ju en massa saker. Bland annat inflytt i lägenheten (världens bästa lägenhet), semester i Sälen, semester i Rom, bröllop, tävlingar med Corolla och lite till och sedan kom Sigge.
Under det här året (framförallt sista delen) har jag lärt mig att vara tacksam för det lilla i livet (otroligt tacksam att Sigge inte fick några hälsoproblem trots att han föddes i vecka 31+1), omvärdera mycket tankar och åsikter, blivit mer blödig, mognat och blivit vuxen (eller?), gråtit i frustration och hjälplöshet men också av glädje, gråtit utan anledning, slutat bry mig om oväsentligheter, varit extremt trött men också insett hur mycket man klarar trots att du inte har sovit någonting på flera dagar. Framförallt har jag insett vilket enormt jobb min mamma har gjort (och gör fortfarande), stort tack till världens bästa mamma för allt stöd det gågna året. Jag vill nog även säga att 2016 har gjort mig mer ödmjuk, för det blir aldrig som man har tänkt sig, aldrig.
Min mest uppskattade bilder på instagram är de nedan, Sigge fick helt klart flest likes.
0 kommentar(er)
