Idag tillbringade jag och Sigge förmiddagen på Hälsan och hos läkaren för att kolla upp ev allergi. Vi fick samma läkare som vi hade haft på Neo (guld) så hon gick igenom honom extra noggrannt eftersom han är prematur så det blev mer än bara allergi check vilket kändes toppen!
När hon skulle lyssna på lungorna med stetoskåp (heter det så?) då börjar Sigge skratta högt, ni vet ett sånt härligt bubblande barn skratt. Det underbaraste skrattet någonsin!
Sen var det dags för blodprov. Jag avskyr ju blodprov och försökte andas lugnt för att inte föra över mina känslor på Sigge, trots att jag kände hur det började susa i öronen på mig (mesig deluxe!). Snacka om att mamma-hjärtat svämmar över av stolthet när han bara lugnt sitter i mitt knä och tittar på leksaken i min hand och pratar med en av sköterskorna. Hade han varit lite äldre hade jag antagligen sagt att jag skulle köpa precis vad han ville ha för att han varit så duktig. Älskade unge, så cool bland andra människor som både får undersöka och sticka honom med nålar. Jag blir så stolt.
Sedan fick jag ännu en anledning till att vara stolt, vi tog en lunch med Alexandra och Lea på stan och det är alltid jobbigt att ge Sigge mat ute bland folk, jag vet aldrig om han kommer äta maten. Men hör å häpna, han gapade och åt glatt upp hela portionen utan att jag behövde truga en endaste gång!
Okej, nu har jag öst beröm över Sigge, precis sådant som andra inte vill läsa. Det är inte ofta jag skryter om honom, men idag kände jag för det, hehe!
Ungefär lika stolt som vid tillfällena nedan, hans fotavtryck i fingerfärg och gips :)
0 kommentar(er)
