Nu ska jag äntligen gå och lägga mig, hoppas för allt i världen på en bättre natt.
Idag kände jag verkligen hur avsaknaden av sömn och de senaste veckornas strul och påfrestning gjorde att humöret drogs i botten och sedan gick det ut över Andreas imorse. För en sådan simpel sak som att han inte hade gjort kaffe, trots att gick upp först! Onödigt, I know. Tröttheten talade..
Mamma var snäll och tog Sigge en stund efter sitt jobb så jag kunde åka till Corolla. Guld värt en sån här dag när allt har känts jobbigt.
Förutom att jag har varit gnällig och trött idag har Sigge lärt sig att "krypa", eller rättare sagt, dra sig framåt på magen. Ingen sensation i era öron kanske men för mig som har sett honom hasa bakåt i flera veckor kändes det skönt att han nu även tar sig framåt! Bästa Sigge!
0 kommentar(er)
