Idag har jag gjort en liten plan för Corollas igångsättning, jag googlar halvt ihjäl mig på hennes skada och ena dagen är jag övertygad om att hon aldrig kommer bli helt bra och nästa dag så tror jag stenhårt på att hon är bra redan. Jag hoppas bara att hon får hålla nu, hon mår inte alls bra av att stå och jag hoppas att mitt igångsättningsschema funkar och håller. Jag är livrädd över att gå för fort fram och dra upp skadan igen. Hon har ju dock vilat sedan oktober, vilket är fyra månader, det är lång tid att bara vila, har det inte läkt nu så läker det aldrig, eller?
Jag har också mailat Krafft och bett dem hjälpa mig med foder nu inför igångsättningen, vill ha något som inte gör henne koko i huvudet så hon busar runt mer än nödvändigt men ändå något som hon kan börja bygga muskler på. Jag känner mig så taggad nu att komma igång igen för hon har varit såå fin de sista gångerna.
Fina tokfia, du bara måste bli bra nu!
1 kommentar(er)
