Alexandra Nyberg

6 månader med Corolla
Igår var det 6 månader som Corolla kom till oss. 
Tiden har gått så fort och jag tycker det känns som hon har varit hos oss länge.
 
Mycket har vi hunnit med under de här 6 månaderna i alla fall.
 
 
Det här var första dagarna när hon precis hade kommit och när hon fick släppas ihop med Russin.
Här var hon spänd och ganska orolig, ville inte vara själv i stallet och att ta henne till och från hagen var också ett moment då hon var spänd och blåste upp sig och jag var säker på att det skulle ske en olycka inom en snar framtid.
 
 
Vi gjorde vårt bästa för att få till en härlig midsommarbild, men Corolla var spänd, gnäggade efter dem andra hästarna och ville helst äta upp min krans..
 
 
En månad efter att vi haft henne åkte vi på tävling i Forserum, hoppade två låga klasser bara för att känna in oss på varandra och det gick alldeles utmärkt!
 
 
I juli släpptes Corolla på bete. Det var hur kul som helst till en början och jag var livrädd för att hon skulle svälla och bli jättetjock. Tack och lov blev det inte så. Det var första gången hon gick på bete och efter ca 2 veckor tröttnade hon och stod länge vid grinden och tittade på mig när jag åkte och var inte längre intresserad av att beta och busa med de andra. 
 
 
När vädret sedan blev för dåligt och hjärtat gjorde ont av att se Corolla hänga vid grinden så tog jag hem henne, till ett nytt stall den här gången. Här verkar hon trivas super. 
 
 
I september åkte vi till Gränna där Clara och Corolla red en pay and ride. Corollas första dressyrtävling och de fick fina poäng och hög procent. Så roligt!
 
 
Samma månad åkte vi till Bankeryd och tävlade i hoppning. Två väldigt fina rundor och jag var supernöjd, verkligen!
 
 
 
Som ni redan vet var vi i Falköping förra helgen och det gick alldeles utmärkt det också.
Fina Corolla!
 
 
För oss är den största vinsten att vi numera har en lugn och harmonisk häst i stallet, som går med löst grimskaft till och från hagen. Hon kan stå själv i stallet utan att panik utbryter och hon är inte det minsta sur längre. I början var hon en riktig bitch men med mycket pyssel, lugna rörelser och vänliga ord har vi nu lyckats få henne att bli en riktigt trevlig häst hanteringsmässigt. 
Det händer till och med att hon ibland lägger upp mulen på axeln och vill gosa. Utvecklingen går verkligen framåt hela tiden och det är så kul. Hon är lyhörd och lär sig fort men är också ivrig och tar ibland egna beslut.
Jag är dock så glad att det var just Corolla som kom hem till oss, trots att vi egentligen inte tycker om skimlar, hehe.